Äntligen har jag fått lite träning gjord. Har varit så totalt omotiverad och lat den senaste tiden. Anledningen till det är att jag har uppehåll från dansen. Dansen betyder allt för mig och min motivation dör när jag inte får göra det jag älskar. I vilket fall. Det jag ville komma fram till var att papap har köpt ett hemmagym. Skitbra! Dåfår en jogginghatare som mig chansen att röra p åfläsket i alla fall. Så idag har jag gjort 16 övningar med 10-15x3 repetitioner på varje plus att jag har tränat på motionscykeln.

Har förresten gått upp 2 hg sedn igår

Idag visade vågen på 66,1 kg. Jag har alltså gått ned i vikt under de dagarna jag har varit ensam hemma. Jag visste väl att föräldrar bara ställer till viktnedgången. Jag har alltid sagt att den dagen jag flyttar hemifrån kommer bli det definitiva slutet på mitt viktpendlande. Då kommer jag garanterat nå mina mål. Problemet är bara att det är alltför långt kvar tills den dagen jag flyttar hemifrån. Ett annat problem är att mamma kommer hem idag. Och visst är det väl kul på sätt och vis men fan. Jag  vill inte förstöra den lilal viktnedgång jag har lyckats uppnå. Hon kommer ju proppa i mig en massa skit när hon kommer hem.

Jag har sabbat allt. I februari eller mars i år bestämde jag mig för att göra ett seriöst försök att sluta skära mig själv. Det har gått bra ändå fram tills nu. Nästan ett halvår utan skärande. Jag var så lycklig när jag tänkte på det och när jga såg hur ärren började blekna. En del av mina gamla ärr är nästan helt blekta. Men vad gör jag? I flera veckor har jag försökt ignorera och kämpa emot ångesten som helt oförklarligt växer sig allt starkare. Igår gick det inte längre. För första gången på länge tog ångesten överhanden och jag skar igen. Ett kort men djupt sår. Jag blir bara så sur på mig själv. Även om det var ett litet sår så betyder det att jag har misslyckats. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna hålla mig borta men än en gång måste jag börja dölja mina armar. Det värsta är att detta kan vara ett tecken på att jag snart börjar spy igen. För mig brukar det gå hand i hand. Men jag vill verkligen inte! Jag hade just brutit den onda cirkeln. Det känns till och med jobbigt att skriva detta då det inte är något jag vanligtvis pratar om men jag måste skriva av mig.

Ush, det var längesedan som jag kände mig så här äcklig. Jag hatar att vara hos farmor och farfar. Så fort jag åker dit blir jag gödd med massor av mat och fika. Idag åkte jag dit eftersom att jag ville träffa mig kära kusin som jag inte sett på länge. Och gissa vad jag ahr ätit idag. Jag har ätit två mackor med smör och ost på, druckit en coca cola zero, ätit fisk med potatis och lite godis. Jag har inte hört talas om ett så hemskt dagsintag av kalorier på väldigt länge. Det värsta är att jag inte kan säga nej till min farmor. Hon är en av få personer som gfaktiskt kan locka fram mitt dåliga samvete utan att egentligen göra något. Jag känner mig bara så dum när jag tackar nej till hennes mat. Dessutom struntar hon totalt i om ja gsäger nej. Jag får ändå en alldeles för stor portion mat framställd.

PS. Jag har en ny undersökning som ni gärna får svara på. Puss o kram!

Jag börjar med att be tusen gånger om ursäkt! Jag vet att jag har gjort det förr men jag känner att jag bara måste be om ursäkt för min inaktivitet. Det har nästan blivit en tvångstanke att jag måste ursäkta mig varje gång jag skriver i bloggen. Jag känner mig som världens sämsta bloggare när jag knappt skriver men vad sjutton, jag skyller på att det är sommar och att jag inte sitter så mycket vid datorn.

Nu har jag varit ensam hemma i några dagar och borde därför inte ha ätit någonting alls. Men värdelös som jag är så har kylskåpsdörren glappat allt för många gånger. Och nej. Jag har inte hetsätit men enligt mig har jag ändå ätit för mycket. Förhoppningsvis har jag gått ner ändå. I vilket fall, nu har jag ännu ett mål att sträva emot. Jag ska kanske men långt ifrån säkert tillbaka till Alanya i september. Då tillsammans med några tjejer jag lärde känna där för några veckor sedan. En av dem är jättesmal och jag vill bli som henne. Så mitt mål är att bli smal till September, oavsett om jag kommer iväg eller inte.

Jag är så dålig på att skriva här för tillfället men jag har fullt upp nu under sommarlovet. Har egentligen inte så mycket att skriva. Allting går väldigt segt och vikten står väldigt stilla just nu. Men någonting bra har hänt. Mamma och min plastpapap åker till stugan imorn och jag tänker stanna hemma. Det betyder att jag kan ägna dagarna åt att inte äta. Bra, eller hur? Enda nackdelen är att min sjukt godisglada kompis kommer och sover över här på tisdag. Då måste jag nog äta lite men förutom det ska det nog gå bra.

Ja då var jag hemma från Alanya. Tyvärr måste jag säga. Men trots att jag hade velat stanna etttag till så måste jag säga att det är den bästa resan jag har gjort. Då har jag ändå rest ganska mycket tidigare. Om man bortser från ÄS så känner jag mig hel som människa igen. När jag åkte från Alanya första gången kändes det som att en del av mitt liv saknades. Nu har jag hämtat tillbaka den biten.

Träffade en assöt kille där. Och ja jag vet att han är en player men det struntar jag i. Han var sjukt söt (sjukt smal också) och jag hade en jättemysig tid med honom. Vad han gör med andra tjejer nu bryr jag mig inte om. Jag kan kanske lägga upp bild på hans magra, snygga kropp någon gång. hihi

Jag har inte heller gått upp i vikt. Står på 66,6 kg igen men jag ska nedåt. Jag har sagt det många gånger men att komma under 60 kg är det enda som betyder något för mig. Ska på bio idag men jag har kommit på en lösning. Om jag köper lite godis i en påse, sedan lägger jag ner godispåsen i en annan påse. Då kan jag använda mig av chew & spit trots att jag är i en biosalong. Bara att spotta lite diskret i den tomma påsen. =D

För övrigt kommer jag att vara borta ytterligare några gånger. Hoppas att ni har överseende med att bloggandet blir lite lidande över sommaren.

Jag har misslyckats än en gång. För min del är det så att en bra period då jag går ner mycket i vikt följs nästan alltid av en dålig period som överväger allt det bra som hänt. Just nu är jag i den efterföljande dåliga perioden. Jag spräckte för sjutton två gränser i min bra period. Jag klarade två mål som jag aldrig tidigare klarat förut. Den här veckan har allting förstörts, precis som vanligt. Inte för att jag har vägt mig men jag är övertygad om att jag har ökat dramatiskt i vikt. Om jag orkar ska jag väga mig imorgon.

Det här blir antagligen det sista inlägget innan jag åker. Men vi ses om ca två veckor. Puss o kram.